Tre olika insatser, tre olika effekter
- Utbildning ger kunskap om barnet: trauma, anknytning, bemötande. Den höjer förståelsen, men styr inte vad som händer i den vuxna när belastningen är hög.
- Handledning bearbetar det som redan hänt och ger stöd i enskilda ärenden. Den är nödvändig — men den sker efteråt, inte i stunden.
- Träning förändrar beteende under belastning. Den bygger förmågan att känna igen larmet, reglera sig och välja handling — i själva ögonblicket.
Så känner ni igen att det är träning som saknas
- Familjehemmen kan teorin men beskriver ändå att de ”tappar det” i vardagssituationer.
- Samma typ av situation återkommer i handledningen, om och om igen.
- Avhoppen motiveras med orken hos de vuxna, inte med barnets behov.
- Den ena vuxna bär betydligt mer än den andra.
Varför den vuxnas hållbarhet är er viktigaste variabel
Ett sammanbrott är kostsamt: för barnet framför allt, men också för verksamheten i form av rekrytering, utredning, akutlösningar och personaltid. Den faktor som ni realistiskt kan påverka mest är de vuxnas psykologiska hållbarhet över tid. Den går att träna, och den går att följa upp.
Vad ni bör kräva av en insats
- Tydligt innehåll och en fast tidsram, så att den går att planera in.
- Gruppformat med livemöten — familjehem hjälper varandra på ett sätt ingen kursledare kan.
- Mätning före och efter programmet.
- Ett underlag ni kan använda vid beslut eller upphandling.
- Något som ni kan visa upp i er rekrytering av nya familjehem.
Så gör Hållbara Familjehem
Programmet löper över sex veckor i grupp om tio familjehem. Deltagarna går igenom sex moduler i gemensam takt, möts live tillsammans med kursledaren och håller kontakt i en egen stödgrupp mellan träffarna. Ni får aggregerade grupprapporter från Hållbarhetsprofilen före, och efter programmet — utan personuppgifter om enskilda deltagare.